Hur fotograferas ett QTVR-panorama?
QTVR-tekniken bygger på verkliga fotografier som är sammanlänkade med hjälp av speciellt framtagen mjukvara. Fotoutrustningen är kompakt och det enda absoluta kravet är att det finns en fri, stabil plats att ställa kamerastativet på. Jag föredrar att använda mig av befintligt ljus, vilket dels ger naturliga skuggor och dels eliminerar behovet av skrymmande blixtljusutrustning. Efter att stativet är placerat och kameran är korrekt injusterad kan själva fotograferingen påbörjas. Kameran vrids till en lämplig startvy och den första bilden exponeras. Därefter vrids kameran några grader i sidled och nästa bild exponeras. Så fortsätter det med vridning och exponering tills kameran har avbildat ett helt varv och återkommit till startpositionen.

För ett vanligt QTVR Panorama räcker det med att fotografera ett varv runt stativet. För en Cubic QTVR krävs det, utöver detta varv, även att ett andra samt ett tredje varv fotograferas med kameran vinklad 45° uppåt respektive 45° nedåt. Cubic-fotograferingen avslutas därefter med en bild med kameran riktad rakt uppåt och en sista bild rakt nedåt. Ett vanligt QTVR Panorama brukar bestå av mellan 12 och 20 överlappande bilder (beroende på vilken brännvidd objektivet har). En Cubic QTVR, som även återger golv och tak, kan behöva upp emot 34 exponeringar för att täcka hela vyn tillfredsställande.

När alla fotografier är tagna kan de flyttas över till datorn där den tålamodskrävande sammanlänkningen och renderingen kan börja.

Rörelse
För att mjukvaran ska kunna länka samman alla fotografier är det viktigt att motivet inte ändras under fotograferingens gång. Det skulle därför vara svårt att fånga till exempel en stor våg som rullar in mot stranden eller ett torg fullt med människor som rör sig. Både vågen och människorna skulle ha hunnit flytta på sig under tiden kameran vrids fram till nästa exponering. Visst går det att skapa en QTVR av människor som rör sig runt kameran, men resultatet kan komma att innehålla "halva" människor på väg in eller ut ur bild.

Parallaxfel
Det här kan låta lite krångligt men det är en ytterst grundläggande detalj när det gäller att fotografera för QTVR. Kameran måste skjutas bakåt på stativet, ungefär så långt så att framkanten av linsen hamnar rakt ovanför stativets vridpunkt. Parallaxfelet yttrar sig främst genom att motivet ändrar sig lite beroende på om det befinner sig mitt i bilden eller närmare kanten.
Ett exempel: Tänk dig att du står i en park och har ställt upp kameran på exakt linje med några lyktstolpar. Se illustrationen nedan. 1. Du ser här kameran ovanifrån, där den röda punkten motsvarar stativets vridpunkt. De fyra svarta prickarna föreställer fyra lyktstolpar, även de sedda från ovan. Längst till höger visas ungefär det du ser i kamerans sökare. De fyra lyktstolparna ligger på en perfekt linje så den första stolpen skymmer mer eller mindre helt de andra tre. 2. När du vrider kameran motsols, skjuts motivet mot sökarens högerkant. Men det som händer då är att raden av lyktstolpar inte längre ses rakt framifrån, utan lite grann från sidan. Det innebär att den närmaste lyktstolpen inte längre skymmer de tre stolparna bakom. 3. Samma sak händer när du vrider kameran medsols. De förut gömda stolparna blir synliga vid sidan av den första. Motivet ändrar alltså utseende beroende på om det befinner sig mitt i bild eller närmare någon av kanterna. Detta skapar ett stort problem när man senare ska länka ihop bilderna och motivet inte matchar i skarven.

4. Det här parallaxfelet kan helt elimineras om kameran skjuts bakåt på stativet, till exempel med hjälp av en kamerasläde. När kameran då vrids motsols kommer raden av lyktstolpar att hamna i sökarens högerkant, men fortfarande på en rät linje med objektivet, den första stolpen kommer att skymma de bakomvarande. Motivet är alltså intakt. 5. Samma sak sker om kameran vrids åt andra hållet. Raden är oförändrad oavsett var den befinner sig i sökaren.
Bild 4 och 5 skulle matcha varandra perfekt, om de användes i en QTVR produktion. Bild 2 och 3 skulle däremot skapa halvtransparenta skuggor på vardera sidan om lyktstolpen.
Det är nästintill omöjligt att skapa en helt perfekt QTVR, men om man eliminerar parallaxfelet så har man kommit en bra bit på vägen.
Hur långt bakåt kameran ska skjutas beror lite på vilket objektiv som används. Som med mycket annat får man pröva sig fram för att hitta det optimala avståndet.

Tillbaka till huvudsidan för QTVR